Utmaning: Skapa din hunds ”ordbok”

Det är evigheter sedan jag skrev nu, men snart är den tunga perioden över och jag kommer att kunna börja skriva mer frekvent här igen.

Något som jag pysslat lite med under våren är att sätta ihop min hunds ordbok – eller kanske snarare ”signal-bok”. Det var något som Kathy Sdao pratade om – att vi är väldigt dåliga på att hålla koll på vilka signaler vi har och många gånger så låter våra signaler ganska lika. Genom att hela tiden skriva upp vilka signaler du lärt din hund och sedan välja nya signaler som inte kan komma att blandas ihop med andra så minimerar du risken för frustration och missförstånd.

Så nu utmanar jag er alla att sätta er och skriva ihop er hunds signal-bok! Länka till din blogg eller lägg in hela signal-boken som kommentar!

Här kommer Athenas signalbok för att ni ska få en bild av hur det kan se ut:

	Verbal signal	Betydelse	Förväntad respons
1	Akta	”Gå undan – det är farligt”	Backar snabbt ifrån det hon för tillfället tittar på
2	Ajaj	Det är inte tillåtet	Släpper det hon håller på med, tar kontakt med mig och kommer för belöning
3	Apa	En specifik leksak	Letar upp apan
4	App-app	Det är inte tillåtet	Släpper det hon håller på med, tar kontakt med mig och kommer för belöning
5	Apport	Hämta och avlämna hos mig	Springer och hämtar angivet föremål och avlämnar det sittandes i utgångsställning
6	Athena	Hennes namn: Ta kontakt med mig	Ser på mig och förväntar sig antingen godis eller vidare signaler
7	Backa	Gå baklänges	Backar ett par steg
8	Bada	Simma, leka i vattnet	Går och badar
9	Ben	Tuggben	Letar upp ett ben eller går till godisskåpet.
10	Bil	Bilen	Går till bilen.
11	Boll	Vilken boll som helst	Letar upp en boll
12	Bra	Belöning kommer	Tittar på mig och kommer för belöning
13	Buga	Buga	Böjer ner framkroppen som nr hon sträcker sig
14	Bulle	Fika-bulle	Placerar sig strategiskt för att få fikabröd
15	Bäst	Skall	Skäller
16	Detta hållet	Du går åt fel håll – här ska vi gå	Byter omedelbart håll och följer med mig
17	Du	Kontakt	Ser på mig och förväntar sig vidare signaler
18	Duktig	Belöning kommer	Tittar på mig och kommer för belöning
19	Efter	Gå bakom mig	Väntar in mig och går sedan precis bakom mig tills jag ger slutsignal
20	E nej	Kontakt	Tar kontakt med mig och väntar in nästa signal
21	Fika	Fika	Placerar sig strategiskt för att få fikabröd
22	Fot	Håll dig i fotposition	Följer min vänstra sida med fokus på mig
23	Före	Gå framför mig	Går ut i kopplet längd och går rakt fram med spänt koppel
24	Godis	Belöning	Kontakttagande och förväntan på något gott
25	Gå runt	Gå runt…	Går runt en lyktstolpe, en kon eller ett träd
26	Gå ut	Gå på promenad	Reser sig och går till hallen – förhöjd aktivitet
27	Göm dig	Sätt huvudet mot min arm	Sitter med båda tassarna på in arm och döljer ögonen bakom min arm
28	Ha det?	Vill du ha det?	Kontakt och förväntan om något gott
29	Hit	Kom till mig	Full fart mot mig och ingång till utgångsställning
30	Hopp	Hoppa	Hoppar över ett hinder
31	Hopp opp på …	Hoppa upp på…	Hoppar upp på angivet föremål
32	Här	Här ska vi gå	Byter ev håll och följer med mig
33	Ja	Du är rätt på det – fortsätt så
34	Kex	Du ska få ett kex	Ser på mig och förväntar sig godis
35	Kissa	Kissa	Går och kissar
36	Kom		Kommer fram till mig
37	Kom igen	Det var fel – prova igen
38	Kommer nån	Det kommer någon	På promenad: sluter an till min vänstra sida Hemma: skäller och går ut i hallen
39	Konen	Ställ dig bakom konen	Springer ut och ställer isg bakom en kon
40	Koppla dig	Jag ska sätta på dig kopplet	Blir stilla tills jag säger ”okej” eller ”varsågod”
41	Ligg	Lägg dig ner i fällande rörelse bakåt	Lägger sig i bakåtrörelse – utan att förflytta sig
42	Loss	Släpp	Släpper det hon har i munnen
43	Lägg dig	Lägg dig ned	Lägger sig ned, hur hon vill och var hon vill
44	Marie	En person	Ser på en annan person
45	Mat	Dags att äta	Springer ut i köket där maten förvaras
46	Matte	Jag	Ser på mig
47	Okej	Det är tillåtet	Gör det hon vill, men först ”frågat” mig om (t ex bada i kärr)
48	Ordentligt	Håll dig nära mig, på min vänstra sida	Sluter an vid min sida och saktar tempot en aning
49	Pang	Spela död	Lägger sig ned på sidan, med huvudet ner i marken
50	Pass på	Nu kommer dummyn	Riktar blicken utåt för att se när en dummy faller
51	Paus	Paus i träningen	Går till sin filt och lägger sig.
52	Puss	Pussa på…	Trycker mun/nos mot en människas mun
53	Rutan	Spring till mitten av ”rutan”	Springer ut och ställer sig i mitten av ”rutan”
54	Se	”Jag ska visa dig”	Kommer fram och undrar nyfiket vad jag gör
55	Siktigt	”Försiktigt…”	Blir försiktig och lite osäker på något som är varmt, halt, högt osv
56	Sitt	Sätt dig	Sätter sig
57	Sidan	Gå vid min vänstra sida	Sluter an och går ”jakt-fot”
58	Slalom	Gå sick-sack mellan mina ben	Går igenom mina ben när jag tar steg framåt tills jag ger slutsignal eller markerar
59	Soffan	Soffan	I kombination med ”Hopp opp” hoppar upp på sin egen plats i soffan
60	Spela spel	Ska vi spela spel?	Går till skåpet där vi förvarar Nina Ottossons träspel och liknande
61	Stanna	Bli där du är	Blir på den plats där hon är när signalen ges – ställning spelar ingen roll
62	Sten	Sten	I kombination med ”Hopp opp” hoppar upp på den första sten hon ser
63	Stå	Stå	Står still. Om det är under rörelse, så stannar hon omedelbart och om hon sitter/ligger så reser hon sig till stående med låsta bakben.
64	Så	”Det hållet”	I kombination med handtecken: springer i den riktning armen visar
65	Ta den	Ta den	Ta det du ser i munnen
66	Tack	Släpp	Släpper det hon har i munnen
67	Tass	Ge mig din tass	Lägger tassen i min hand
68	Tillsammans	Gå ihop med mig	Ansluter till mig – vilken sida som och går där tills jag ger slutsignal
69	Titta	Titta på det jag visar	Tittar omedelbart på det jag pekar på
70	Tittut	Titta upp från ”göm dig”	Lyfter huvudet från ”Göm dig” – fortfarande med båda tassarna på min arm
71	Ut	Spring längre ut	I kombination med handtecken vänder och springer längre ut ifrån mig
72	Var är…?	Var är…?	Tittar/letar efter angiven person/angivet föremål
73	Varsågod	Slutsignal	Gör det hon vill/tar det hon vill
74	Vinka	Lyft tassen	Lyfter en tassen i en ”vinkande” rörelse
75	Visa	Nu kommer någon att titta dig i munnen	Sitter vid min sida när någon kommer fram och tittar i hennes mun
76	Vovve	Annan hund	I kombination med ”var är” så tittar hon på den andra hunden.
77	Vänta	Vänta	Väntar/stannar där hon är tills jag kommer fram och ger slutsignal
78	Yes	Markör – belöning kommer	Vänder sig mot/kommer till mig för att få belöning
	Visuell signal	Betydelse	Förväntad respons
	Platta på golvet	Target	Trampar med tassen på plattan
	Post-it lapp	Target	Sätter nos på target
	Knuten näve	Target	Sätter nos på target
	Öppen handflata	Target	Sätter nos på target
	Pekfinger	Target	Sätter nos på target
	Targetpinne	Target	Sätter nos på target
	Armen rakt upp ovanför mig, öppen handflata	Stilla	Blir stilla tills jag ger vidare instruktioner
	Armrörelse rakt ut till höger	Spring höger	Springer till höger (kombination ”så”)
	Armrörelse rakt ut till vänster	Spring vänster	Springer till vänster (kombination ”så”)
	Båda armarna rakt ut i sidan, öppna handflator	Inkallning	Kommer hela vägen in till min vänstra sida
	Händerna rakt framför magen, handflatorna ut	Backa	Backar tills nästa signal kommer

Vi alla korrigerar våra hundar!

Konstigt påstående? För en del är det kanske det, men jag har upptäckt att det inte alls är  irrelevant att diskutera. Efter TV4’s kvällsöppet såg jag en diskussion i ett hundforum där man ville mena att man på de olika sidorna pratade förbi varandra – att man jämförde äpplen och päron. Man menar då att Bengt Rödseth, Hans Rosengren och Fredrik Steen pratar om korrigeringar och att Natasja Ravenklint och Anders Hallgren pratar om bestraffningar. Det är inte första gången jag ser att den här förvirringen finns. Och egentligen är det inte konstigt – för det är två helt olika begrepp och det är dumt att likställa dessa båda begrepp. Fast de har väldigt mycket med varandra att göra.

Innan jag går vidare i någon diskussion, så tycker jag att det känns viktigt att gå igenom begreppens betydelse, så att du som läser vet vad jag avser när jag skriver dem.

Vad är en bestraffning?
Enligt Svenska Akademiens Ordbok så innebärdet att bestraffa någon att:

mer l. mindre strängt (muntligen l. skriftligen) tillrättavisa l. klandra l. kritisera l. fördöma l. näpsa (ngn l. ngt).

I inlärningspsykologisk mening innebär det att ge konsekvenser som leder till att någon slutar att bete oss på ett visst sätt. Detta kan vara klurigt, men låt oss titta på några exempel:

Pelle får en dask i rumpan för att han tjatar om att få åka till simhallen.

I ovan exempel är det obehaget av dasken i rumpan som är konskvensen och kommer att få Pelle att sluta tjata. Alltså var konsekvensen av tjatet fysiskt obehag (troligen också psykiskt – dessutom är det såklart olagligt att slå sitt barn!) och eftersom det leder till att Pelle slutar tjata var det en bestraffning.

Pelle blir utskälld av mamma för att han tjatar om att få åka till simhallen.

Nu är istället konsekvensen av tjatet att bli utskälld. Utskällningen leder till att Pelle slutar tjata och därmed var den också en bestraffning.

Pelle får inte åka till simhallen så länge han tjatar om det.

I det här exemplet blir Pelle också bestraffad! För konsekvensen av tjatet blir uteblivet besök på simhallen och det kommer också leda till att Pelle slutar tjata.

Pelle får en klubba för att han ska sluta tjata om att få åka till simhallen.

Ovan exempel är inte ett exempel på bestraffning, även om klubban leder till att Pelle slutar tjata för tillfället. Men för att det ska räknas som bestraffning, så ska konsekvensen leda till förändrat beteende. I detta exempel skulle man istället kunna tänka sig att Pelle nästa gång han vill gå till simhallen eller vill ha en klubba kommer att börja tjata.

Men om Pelle aldrig slutar tjata för att mamman skriker heller? Nej, då är det inte heller i ren inlärningspsykologisk mening en bestraffning. Troligen har mamman skrikit så mycket att Pelle habituerats (vant sig vid) till det. På samma sätt kan hundar vänja sig vid skrik, men också vid att få godis, kel och leksaker. Då kan det vara svårt att belöna dem med det.

Så en bestraffning är en konsekvens av ett beteende som leder till att det med tiden upphör eller minskar i frekvens.

Vad är en korrigering?
Enl Svenska Akademiens Ordbok innebär att korrigera att:

rätta (ngt efter en värklig l. tänkt nomn), göra riktig(are), beriktiga; rätta till, justera, förbättra; ändra för att beriktiga l. förbättra; vanl. med avs. på ett uttalande l. en åsikt l. dyl. l. på skriftlig framställning; äv. med de(t) fel som bör(a) rättas ss, obj: rätta, rätta till; avhjälpa.

Med andra ord innebär det att rätta till eller förbättra. När vi pratar beteenden, så innebär det då att vi försöker ändra eller modifiera ett beteende till något som passar oss bättre. Är det då inte samma sak som bestraffning? Nej, det är det absolut inte! Jag skulle ju kunna vara missnöjd med att min hund sätter sig snett och hjälpa henne rätt med hjälp av en godis i min hand eller genom att använda målhanden tills dess att hon lärt sig att sätta sig rätt självmant. Då bestraffar jag inte henne.

Låt oss titta på några exempel på korrigeringar:

Sara får beröm av dagisfröken när hon istället bara för att lämna bordet, som hon brukar, dukar av sin egen tallrik

I det här fallet tillför fröken beröm (positiv förstärkning) för att ändra på ett beteende. Sannolikheten för att Sara ska duka av sin tallrik nästa gång hon ätit har just ökat. Alltså är vi på god väg i att korrigera beteendet att bara lämna bordet. Här försöker fröken alltså korrigeriga (tillrättningen av beteendet) istället genom att förstärka det beteendet vi vill ha, vilket är raka motsatsen till en bestraffning.

När Sara lämnar bordet utan att duka av sin egen tallrik så skäller fröken på henne

I det här blir Sara utskälld för sitt beteende. Att hon fick skäll innebär återigen att sannolikheten för att hon ska duka av sin tallrik nästa gång nu också ökat (förutsatt att hon fick förklarat för sig varför fröken var så arg, annars ökar snarare sannolikheten för att Sara inte ska våga gå ifrån bordet). Här försöker fröken korrigeriga beteendet genom att bestraffa beteendet vi inte vill ha (positiv bestraffning).

Så en korrigering är med andra ord ett sätt att rätta till en felaktighet eller förbättra något ( i vårt fall ett beteende). Men en korrigering kan likaväl bestå av positiv förstärkning som av positiv bestraffning (och funderar man en stund kan man säkert hitta förslag på hur man kan korrigera med hjälp av negativ bestraffning och negativ förstärkning).

Det finns mycket att säga kring bestraffningar och förstärkningar, men det tänkte jag inte bland in i detta inlägg.

Vad innebär då detta i hundvärlden?
Kanske är det inte så svårt att lista ut nu? Kom ihåg vad vi kom fram till att en bestraffning var: en konsekvens av ett beteende som leder till att det med tiden upphör eller minskar i frekvens.

Så ta dessa tre exempel:

1)    Jag rycker Fido i kopplet när han skäller på en annan hund
2)    Jag går raskt fram och skriker argt på Fido när han står och luktar på något istället för att komma till mig
3)    Jag stannar varje gång Fido drar i kopplet

I ovan exempel försöker jag korrigera min hund genom att utdela en konsekvens som ska leda till att min hund slutar bete sig som den gör. I inlärningspsykologisk mening bestraffar jag då också min hund. Alltså i ovan exempel beskrivs försök till korrigeringar genom bestraffningar.

I de två första exemplen är risken överhängande att bestraffningen missuppfattas av hunden. I det första exemplet kan rycket leda till smärta som hunden kopplar till den andra hunden, vilket bara kommer att intensifiera utfallen framöver. I det andra fallet riskerar vi att hunden, som förmodligen varit så upptagen att den inte hört, uppfattar att jag bestraffar den för att den står och nosar. Varför skulle den då komma till mig nästa gång den står och nosar då jag troligen bara är arg?

Det sista exemplet kanske man inte vid första anblick tycker är en bestraffning, men det är det. Om Fido drar i kopplet är det för att han vill framåt. När jag då stannar blir konsekvensen av hans dragande ett stopp och eftersom det motverkar hans vilja, så kommer han så småningom att sluta med det. Med andra ord är det en konskvens som leder till att ett beteende upphör, alltså en bestraffning.

Ta nu nedan två exempel:

1)    Jag klickar och belönar när Fido ser en annan hund, innan han börjar skälla.
2)    När Fido inte kom direkt på inkallning för att han luktade på något, så går jag lungt och hämtar honom, sätter på ett koppel och börjar träna på inkallning med mer störning. Under tiden får han gå kopplad där den icke fungerande inkallningen kan ställa till problem.

I ovan så har jag valt att korrigera Fidos beteende genom att lära honom vilka beteenden som är lönsamma och önskvärda för honom. När han inte skäller på den andra hunden, så väljer jag att tala om för honom genom min markör och efterföljande förstärkning att han är duktig och att det är det som förväntas av honom. När han kommer på inkallning blir han förstärkt med lek eller godis och så avancerar vi tills Fido väljer att komma till mig istället för att stå kvar och lukta. Även i dessa båda exempel korrigerar jag min hunds beteende. Men här gör jag istället korrigeringar genom förstärkningar.

Så sammanfattningsvis kan man korrigera beteenden på väldigt många sätt! Frågan är bara hur man gör det och det är här missförståndet finns. Många gånger pratar vi som om korrigeringar, förstärkningar och bestraffningar inte skulle ha med varandra att göra. Att påstå att korrigering och bestraffning inte har med varandra att göra är fel. Istället är det ju så att du kan korrigera ett beteende genom antingen förstärkningar eller bestraffningar! Och det är det valet man borde debattera!
 
Fundera istället över vad du gör!
Vi korrigerar ju egentligen allihop beteenden hela tiden – oavsett om vi anser oss tillhöra mjuka och moderna eller traditionella och hårda skolan! T ex ett utfallsbeteende vill vi hantera och få hunden att sluta med – dvs vi vill korrigera beteendet. Detta kan vi göra på olika sätt. Vi kan välja att utdela ett straff när hunden utför fel beteende, för att på så sätt få den att göra något annat. Vi kan också välja att belöna ett annat beteende än själva utfallet och på så vis lära hunden vilket beteende som är det önskvärda. I båda fallen arbetar vi för att korrigera, dvs rätta upp ett, enligt oss, felaktigt beteende.

Men är det egentligen viktigt vad du kallar din behandling av din hund? Jag tycker vi ska börja fundera på vad vi gör mot våra hundar istället! Om någon säger att ”du måste korrigera din hund när den skäller på andra hundar”, så börja fundera över vad det innebär. Innebär det att hänga upp den i kopplet så att den inte får luft? Innebär det att utdela en njurspark? Eller innebär det att välta runt din hund och trycka ner den i marken? Och i så fall känns det moraliskt, etiskt, riktigt och korrekt?

För att korrigera sin hund kan lika gärna innebära att fundera ut en träningsplan, iscensätta hundmöten och markera och belöna rätt beteende. Allt handlar om hur vi själva väljer att arbeta och ja, det kan krävas mer av oss som förare för att komma till rätta med problemet genom att träna fram det korrekta beteendet. Men se din fina vän i ögonen, så är jag övertygad om att du tycker att han eller hon är värd den ansträningen. För om valet står mellan att du får anstränga dig och att din hund får utstå smärta, rädsla och obehag så hoppas jag innerligt att du väljer det första alternativet. För våra hundars skull. För deras rätt till trygghet, värme och kärlek.

Och snälla, snälla ni – sluta prata om bestraffningar och korrigeringar som om de inte hade med varandra att göra!

Det finns olika skolor – efter TV4′s Kvällsöppet

Nu var det väldigt länge sedan jag skrev något här i bloggen. Jag har haft fullt upp med att försöka få igång min hundskola och det har gått ganska bra, faktiskt. Kul! För övrigt valde jag i samband med nylanseringen av olika skäl att byta namn också. Så numer heter jag Bevreus Hundskola och finns på www.bevreus.se.

Nu tänker jag sticka ut hakan lite :) – ni får gärna kommentera och förklara för mig om ni anser att jag har fel!

Igår var det tydligen någon form av debatt på TV4:as Kvällsöppet. Jag måste dock understryka att jag inte tittade, för jag blir så väldigt upprörd och jag avskyr när man förlöjligar och smutskastar varandra. På ett sätt tycker jag att det är fantastiskt bra att det som visas på TV ifrågasätts och det är för väl att det finns så fina människor som Anders Hallgren och Natasja Ravenklint (som för övrigt är min lärare på Hundens Utbildningsakademi), som faktiskt vågar stå upp emot organisationer som SKK och SBK.

Men jag blir så fruktansvärt trött på den här striden mellan olika skolor och olika övertygelser.

Varför kiva?
Varför måste vi fördumma och förlöjliga och varandras sätt att träna? Varför måste vi kivas om vem som har rätt? Vi har alla våra egna, unika erfarenheter av hundar och vi bildar vår uppfattning utefter dem. Jag har min absoluta övertygelse och får ofta, ofta kunder som kommer till mig – alldeles förtvivlade över att de upplevt att de av andra instruktörer tvingats göra sin hund illa på endera sättet. Jag är också fullständigt övertygad om att det finns människor som gått kurs hos oss som tränar med mjuka och moderna metoder som tröttnat för att de inte tyckt att det händer något och gått till de som tränar med mer traditionella metoder.

Visst, jag tycker det är tråkigt för hundens skull. Samtidigt försöker jag tänka på hunden i det långa loppet. Om hundägaren tyckte att korrigera hunden löste problemet, så kanske det besparade dem lång tid i konflikt (förutsatt att hunden inte tillbringade resten av sitt liv i rädsla för sina ägare)? Jag menar inte att korrigeringen är etiskt riktigt – kom ihåg att jag fortfarande står för mjuk och modern träning och jag jobbar inte med positiv bestraffning. Men det jag menar är att ibland så känns det som att vi försöker oss på det omöjliga – dvs att få den stressade småbarnsfamiljen med den stora schäfern som bara drar och sliter i kopplet att lägga timmavis på koppelträning, spår och annat.

Man skulle kunna argumentera för att familjen valt fel ras och frågan är faktiskt om de har tid med hund alls? Egentligen borde nog hunden omplaceras, men det skulle nog inte alltid familjen vilja. Det finns heller inget som styr hur mycket tid du måste ha för att få köpa hund och inte heller vilken ras du får köpa. Det är ju den här verkligheten vi har att jobba med. Förutsatt att instruktörerna håller sig inom ramen för djurskyddslagen, så har de ju rätt att träna som de vill och så länge de har nöjda kunder så kommer de att fortsätta. Och nöjda kunder har de ju – det vet vi! Och enligt Jordbruksverket, så bryter inte Barbro Börjesson mot djurskyddslagen om hon kastar saker på hunden – läs gärna mitt inlägg ”Vad säger lagen om positiv bestraffning?”.

Är det dåligt med olika skolor?
Kanske är det bra att det finns olika skolor? Att det finns olika övertygelser tvingar oss hela tiden att bli bättre och tydligare i vårt resonemang. Det tvingar oss att fortsätta träna och visa vad man kan uppnå med våra fantastiska metoder! Vi tvingas bryta mark inom olika sporter – lydnaden och agilityn domineras idag av positiva tränare. Nu är det bruksgrenarna som håller på att invaderas och vi har börjat nosa på jaktträningen och vallningen. Jag tror att det här är oerhört viktigt och att det är uppvisat resultat som vi vinner allra mest på!

Om vi tittar på många andra saker i samhället, så finns det olika metoder och övertygelser gällande t ex bantning, medicin, terapi, barnuppfostran och olika sporter. LCHF, GI och ISO – det har varit intensiva debatter om vad som är farligt och inte farligt, vad som funkar och vad som inte funkar. Till syvende och sist är det ändå den enskilde individen som måste säga vad som funkade bäst för honom eller henne. En del är fullständigt övertygade att naturläkemedel är bättre än traditionella läkemedel, en del föredrar gestaltterapi framför KBT och en del tror på fri uppfostran och andra på en mer sträng och traditionell uppfostran. Alla dessa olikheter tycker vi är okej – så länge ingen bryter mot lagen. Vi behöver inte tycka att allt är etiskt riktigt, men vi accepterar i alla fall att de olika skolorna finns.

Varför inte acceptera de olika skolorna inom hundträning på samma vis? Tänk vad skönt att släppa pressen vi har satt på oss själva att bevisa att vi har rätt! Tänk att bara få fokusera på vad vi kan åstadkomma med våra egna och andras hundar istället? Vi kan argumentera för en bantningsmetod i det oändliga – men när vi visar att vi faktiskt tappat en massa kilo eller att de vi coachar tappat en massa kilo – då börjar folk bli intresserade.

En lite mer nyanserad bild…
Ja, det skulle dock vara trevligt att få en lite mer nyanserad bild av hundträning i TV än det vi har idag. Barbro Börjesson, Cesar Millan, Jeppe Stridh och Fredrik Steen är av samma typ – det vore riktigt trevligt att få se Natasja Ravenklint, Anders Hallgren eller någon från Hundens Hus lösa motsvarande problem som de föregående fått göra. Kanske skulle det i alla fall få gemene man att inse att det finns andra sätt att träna, som också funkar. Då kan hundägaren göra ett mer medvetet val.

Men det är såklart inte lika coolt att belöna, stötta och hjälpa hunden som det är att rycka i den så den svarar upp! Det får gärna bli ett bett och då ska det zoomas in på blodfläckarna! Vilka hjältar de är som vågar! Och vad starka de är som orkar hålla hundarna! Wow!

Hur coolt skulle det vara om Spindelmannen satte sig ner och började prata med boven? Om han erbjöd boven beteendeterapi för att förstå varför han beter sig som han gör? Nä, det är ju ingen underhållning – bara mesigt! Det är så TV resonerar – därför att det är det vi tittare kräver.

Vetenskap eller inte vetenskap
För oss som läst inlärningspsykologi och de olika forskningsresultaten inom djurträning, så är det mycket märkligt att man kan påstå att det INTE finns vetenskap bakom klickerträning och operant betingning. Eller att det inte skulle finnas forskning bakom påståendet att positiv förstärkningsträning är det mest effektva sättet att träna på. Men jag tror inte att människor som påstår att det inte finns vetenskap bakom har läst eller lyssnat på människor som Ken Ramirez, Ian Dunbar, Kathy Sdao, Adam Miklosi eller Bob Bailey. Många av kritikerna till de mjuka metoderna är inte vidare utbildade och av de som utbildat sig, så är de fullständigt indoktrinerade av SBK, SKK eller någon rasklubbs sätt att träna hund. Vad hände med att ha ett kritiskt förhålllningssätt till allt?

För övrigt tycker jag ofta att vi som tränar med mjuka och positiva metoder hela tiden måste förklara oss och försvara oss och de flesta av oss vet varför vi tränar som vi gör och varför vi inte tränar som vi gör. Om jag frågade t ex Barbro Börjesson eller Fredrik Steen om varför de tycker att det är fel med operant beingning eller med att försöka motbetinga för att sedan träna in ett alternativt beteende så undrar jag om de kan svara vettigt? Eller kommer det bara att ”Det är bara att dalta!, Hunden behöver regler och konsekvens!, Hunden är ingen bebis!” Bla, bla, bla….

Jag skulle dock respektera deras träningsmetoder på ett annat sätt om de kunde förklara tanken bakom – dvs varför arbetar de med positiv bestraffning och negativ förstärkning? Varför anser de att det är mer riktigt och hur ser de det ur ett etiskt perspektiv? Hur rättfärdigar Barbro att hon kastar något på hunden? Jag vill inte höra ”för att så får han inte göra” , ”för att visa vem som bestämmer” eller ”för att visa vem som är ledaren”!

Jag skulle istället vilja få en förklaring till varför de anser att vi måste vara ledare och visa vem som bestämmer? Varför anser de att Ken Ramirez, Kathy Sdao, Bob Bailey, Emma Parsons, Karen Pryor, Adam Miklosi, Freddy Worm Christiansen, Runar Naess, David Mech m fl har fel? Vad är det som de har missuppfattat så djupt? Förklara det hemskt gärna för mig – för om vi mjuka tränare kan förstå resonemanget, så kanske vi lättare kan mötas?

Nu skulle inte detta bli ett påhopp på Barbro Börjesson, Fredrik Steen eller någon annan.  Dessutom – oavsett om man vill tro på vetenskapen eller om man vill påstå att den inte finns där så tränar man ju som man vill och känner är rätt!  Och jag tror fortfarande att uppvisande av resultat ger mer gehör än teoretiskt kunnande – även om teorin många gånger är en förutsättning för att nå bra resultat.

Inse att det alltid kommer att finnas olika åsikter
Hur gärna man än vill, så kommer det alltid att finnas olika åsikter. Jag var efter debattprogremmet inne på Facebook och det var många som gick hårt åt framför allt Hans Rosenberg (presstalesman för SKK), men även Natasja Ravenklint fick mycket kritik. Det är kanske heller ingen slump att alla de som jag såg kritiserade Natasja Ravenklint är SBK:are och/eller jakthundstränare och de som kritiserade Hans Rosenberg till största delen är privata aktörer?

Någonstans måste vi nog bara inse att det finns olika åsikter inom området. Vi tränar hund på olika sätt och det kommer vi att fortsätta göra. Så länge djurskyddslagen tillåter stryphalsband, ryck, knip och skrämseltaktiker så kommer folk att använda sig av det därför att det fungerar och ofta upplever man att det går fort. Så om vi verkligen vill förändra något, så borde vi ge oss på djurskyddslagen! Det är genom den vi kan få genomslagskraft och få folk att träna mer etiskt riktigt.

Sunt förnuft och träning grundad på din egen etik
Med risk för att det blev ett spretigt inlägg denna gången, så vill jag ändå sammanfatta det med att säga att även om debatten i TV 4:as Kvällsöppet igår tydlien inte verkar ha lett dit jag ville, så ska Anders Hallgren och Natasja Ravenklint ha en stor eloge för att de vågar stå upp gentemot SKK och TV-profilen Fredrik Steen.

Till syvende och sist handlar det om dig och din hund. Låt det sunda förnuftet ramas in av din egen etik och moral. Du ska må bra och din hund ska må bra. Ni ska ha en fungerande relation. Bara se din hund i ögonen – vad ser du? Och kan du leva med det du ser utan minsta uns av dåligt samvete? Ja, då tror inte jag du behöver fundera så mycket!

Vill vi sedan påverka folk som tränar med traditionella bestraffningsmetoder, så tror jag den enda vägen är via djurskyddslagen. Så – är det någon som vill driva frågan? Jag gör det gärna – men vi behöver vara fler! Så om du verkligen är sugen på att ändra något – hör av dig! Jag tror vi är många som vill förändra situationen och jag tror att vi kan lyckas om vi verkligen vill!

Muta, belöning eller förstärkning? – dags att reda ut begreppen

Första gången någon går en kurs för mig upplever jag ofta, i början, en viss tveksamhet till mina metoder. Ofta har de som är tveksamma inte gått på en kurs där man uteslutande använt sig av positiva träningsformer tidigare och då upplevs det som att hunden ”bara gör det för godisets” skull. De flesta vill att hunden ska lyda ”för att jag säger det”.

Nu är det tyvärr inte så enkelt att hunden bara lyder ”för att vi säger det”. Det kommer aldrig att bli så, hur gärna vi än vill! Det är vetenskapligt bevisat att så är inte fallet, så det är meningslöst att försöka sträva dit hän. De kommer på inkallning och går fint i kopplet av en av följande två anledningar:

1)    För att få något som de vill ha – godis, leksak, kel eller liknande
2)    För att undvika något de inte vill ha – ryck i koppel, skrik, slag eller knip

Nu finns det säkert en och annan pessimist som tänker ”men min förra hund lydde ju för att sade det”! Är du säker på det? Gick din hund fot redan som valp ”bara för att du sade det”? Tränade du aldrig det? Jo, säger du, såklart jag gjorde – i början!  Om du inte betalade din hund för att gå fint – vad gjorde du när den drog? Röt åt den? Ryckte till i kopplet? I så fall gick hunden fot resten av livet för att undvika att bli ryckt i och skrikt på. Dvs du använde dig av negativ förstärkning i din inlärning – vilket forskningen absolut säger fungerar, även om det inte är det mest effektiva. Men inbilla dig aldrig att hunden gick fot ”bara för att du sade det”!

Vi ska inte inbilla oss att någon levande varelse gör något ”bara för att”. Det gör inte vi heller. Jag går inte och borstar tänderna om jag inte vet att det gagnar mig i det långa loppet – dvs jag vet att det förmodligen leder till att jag slipper tandvärk och obehagliga tandläkarbesök. Jag går inte till jobbet om jag inte får min lön och jag hade som barn aldrig gjort min läxa om jag inte vetat att det lett till bättre betyg, beröm av mina föräldrar och kanske en belöning i form av ett par nya jeans eller dylikt. Som liten hade jag aldrig lärt mig gå om det inte lett till att jag kunde ta mig till platser snabbare och lättare eller nå spännande saker som jag ville komma åt. Om mina ansträngningar inte lett till resultat hade jag jag istället fortsatt krypa.

Alla organismer fungerar likadant – forskare har bevisat det om och om igen: på hundar, katter, råttor, delfiner, valrossar, apor, fåglar, fiskar osv. Det är nämligen så att konsekvenser driver beteenden. Det är vetenskapligt bevisat av Thorndike genom hans ”Law of Effect” – den s k effektlagen (se gärna mitt inlägg om ”Thorndike och konnektionismen”).

Nåväl, låt oss backa tillbaka till de här kursdeltagarna som kommer för första gången och ställer sig sådär tveksamma till mina metoder. När jag frågar dem vad det är som känns så fel så är det just det här med att: ”ja, men jag mutar ju min hund till att göra det jag vill!”. Efter att jag fått samma svar ett par gånger började jag fundera och vid ett tillfälle passade jag på att baka in diskussionen kring mutor i min första teorilektion och plötsligt fick jag ett helt annat gehör redan från start.

Jag upptäckte då att det finns ett stort värde i att gå igenom skillnaden på mutor, belöningar och förstärkningar redan vid första tillfället. Detta för att få dem att förstå att hunden inte arbetar för en muta – utan för en ”lön”. När de väl förstått konceptet så brukar de tycka att det känns väldigt självklart. För vem skulle arbeta utan lön? Inte jag, inte du, inte delfinerna (fisken) och inte bina (honungen som bildas). Elefanterna skulle inte göra sina långa vandringar om det inte ledde till belöning i form av vatten och bad. Fågelhanen skulle inte sjunga så vackert om det inte ledde till att han så småningom träffade en hona. Ja, listan kan göras hur lång som helst!

Så vad är då skillnaden på dessa tre begrepp?

Muta
En muta är enligt svenska akademins ordbok:

1) gm pänningar, gåvor o. d. vinna (ngn) på sin sida l. förleda (ngn att göra ngt som är orätt l. oriktigt o. d.), besticka, köpa (se d. o.: )
2) oeg. l. bildl.: göra (ngn) gynnsamt stämd för sig gm böner, smicker, vänlighet, traktering o. d., intaga (ngn l. ngt) till sin fördel; förleda; särsk. i uttr. muta ngn till ngt, locka ngn till ngt.

Exempel på mutor:

• Vi erbjuder tulltjänstemannen pengar så att han släpper igenom oss trots att vi har alldeles för mycket alkohol med oss
• Vi erbjuder polisen en 1000-lapp på plats för att slippa få fortkörningsböter.
• Vi säger till barnet att om han äter upp alla grönsakerna så får han gå till lekplatsen efteråt

Belöning
En belöning är enligt svenska akademins ordbok:

till lön l. vedergällning l. vederlag (för välförhållande, förtjänster o. d.) begåfva (ngn med ngt) l. tilldela l. gifva (ngn) ngt; vedergälla; äfv.: löna; i sht i fråga om ngt som (frivilligt) tilldelas ngn ss. utmärkelse l. uppmuntran l. tecken till erkänsla l. tillfredsställelse; ej sällan motsatt STRAFFA

Exempel på belöningar:

• Vi blir befodrade eller får extra löneförhöjning när vi gjort ett bra jobb
• Vi blir utsedda till årets medborgare och får ett pris för vårt engagemang i kommunala frågor.
• Vi säger till barnet när han ätit upp alla grönsakerna: ”vad duktig du var, nu ska vi gå till lekplatsen!”

Alla ovanstående belöningar delades ut efteråt och var inte uttalade innan.

Förstärkning
En förstärkning är enligt svenska akademins ordbok:

”med avs. på egenskap l. tillstånd o. d.: ökning; stärkning”.

Dvs ett beteende stärks eller frekvensen på hur ofta det utförs ökar.

Exempel på förstärkningar:

• Vi tröttnar på barnets skrikande i affären och köper till slut en tablettask i alla fall. Barnets skrikande blev förstärkt.
• Vi kör alldeles för fort, men lyckas till vår glädje komma fram till vårt mål mycket fortare än planerat och utan att bli upptäckta. Fortkörningen blev förstärkt.
• Vi fångar en fisk efter en stunds fiskande. Fiskandet blev förstärkt.

Den stora skillnaden mellan muta och belöning är att en muta presenteras INNAN och en belöning EFTER. Sedan lär vi oss ganska snabbt att om vi beter oss på ett visst sätt så kan en belöning väntas. T ex om barn brukar få göra roliga saker om de äter upp alla grönsakerna eller gör läxan ordentligt, så kommer de att börja göra det allt oftare. De är medvetna om att en tom tallrik kan leda till en stund på lekplatsen. Men även om de vet om det, så är det inte att betrakta som en muta – de vet inte om det gäller idag också och de vet heller inte om belöningen är densamma.

I hundvärlden
Låt oss nu gå igenom vad de egentliga skillnaderna i hundträningen detta innebär:

1)    En muta är något vi presenterar för hunden INNAN den utfört det vi vill – dvs vi lockar den till att göra något. Som ordboken säger – det är något vi utdelar för att ”vinna över hunden på vår sida” och få den att göra det VI vill istället för det den själv vill. Följande är exempel på mutor i hundvärlden:

• Vi för en godisbit över huvudet på hunden för att få den att sätta sig.
• Vi går med en godisbit i handen för att hunden ska gå med oss och inte dra i kopplet
• Vi står med en tubost som hunden får slicka på medans någon känner igenom hunden för att få hanteringen att fungera
• Vi försöker få hunden att gå på obehagligt material med hjälp av att hålla n godis en bit framför näsan på den.

I alla ovanstående exempel lockar vi hunden till att utföra något den inte annars skulle ha gjort.

 2)    En belöning är något hunden får EFTER att den utfört något vi tyckte var bra. Ordboken säger det är något som frivilligt utdelas av oss som en uppmuntran och erkännande. Följande är exempel på belöningar:

• Vi delar ut en godbit när hunden har satt sig på vårt ”sitt”
• Vi leker dragkamp med hunden när den gått fint utan att dra i kopplet en liten bit.
• Vi klappar om hunden när den kommer på vårt inkallningsord.

Många gånger argumenterar här deltagarna här för att ”ja, men hunden vet ju att jag har godiset i fickan!”. Ja, men vet du kanske inte att du får lönen varje månad? Skulle du gå till jobbet lika villigt och arbeta lika effektivt om du bara fick lön vissa månader? Och om du dessutom fick den allt mer sällan – ju bättre du blir på ditt jobb? Inte jag i alla fall! Dessutom – kom ihåg vad jag skrev ovan om barnet och grönsakerna!

En annan aspekt att ta hänsyn till är vad hunden betraktar som belöning. Alla hundar känner sig t ex inte belönade av en klapp. Men vad som kan betraktas som belöning får bli ett annat inlägg :) 

3)    En förstärkning är något som ökar sannolikheten för att ett beteende ska utföras igen. Många blandar ihop det här med belöning. Alla belöningar leder inte till upprepat beteende, men det gör förstärkningar. Alla förstärkningar är heller inte belöningar – men många är. Dessutom finns förstärkare runt oss hela, hela tiden och vi kan inte alltid styra dem. Motsatsen – bestraffning – leder till minskad sannolikhet för att beteendet ska upprepas. Sedan finns det två varianter på förstärkningar och bestraffningar: positiva och negativa – men det får också bli ett annat inlägg.

Exempel på förstärkningar som våra hundar får:

• Vi klappar en hund som hoppar på oss när vi kommer in genom dörren. Hoppandet blir förstärkt.
• Cyklisten som cyklar förbi vårt hus försvinner när Fido skäller frenetiskt på den. Skällandet blir förstärkt.
• Vi belönar hunden med en godbit när den går fot fint. Fotgåendet blir förstärkt.

Exempel på när en belöning inte är en förstärkning är om din hund inte bryr sig om det du vill erbjuda som belöning. Du kanske vill erbjuda en tråkig leversnitt när hunden hellre vill ha sin boll. Beteendet du vill belöna blir då inte vidare förstärkt – särskilt inte om din hund knappt vill ta det du erbjuder.

De två första exemplen är exempel på när en förstärkning inte är en belöning. Att cyklisten försvinner är inte en belöning, men eftersom hundens jagande ledde till att cyklisten blev bortjagad så lyckades hunden och beteendet blev förstärkt.

Ja, det är klurigt – men ack så spännande. Eller hur ?

Aldrig muta sin hund?
Sen vet jag egentligen inte varför det är så hemskt att muta sin hund? Jag tycker inte att man ska göra det i all evinnerlighet, men på en kurs kan det ta lång tid innan hunden bjuder på ett ligg och för att få hunden att komma igång kan det vara en ett sätt att komma igång. Inga kursdeltagare blir särskilt nöjda om de går en hel kurs och hunden kanske bara lägger sig 1-2 gånger. Men jag vill alltid att godiset ska bort ur handen efter mellan 1-3 försök. Som sagt, det handlar bara om att få igång rörelsemönstret.

Många trix kan vara knepiga och  svåra att få till genom shejping och då kan en muta för att få igång rörelsemönstret vara ett gott alternativ. 

Det kan finnas andra situationer, där en muta blir en ”nödlösning”. Om t ex man har en hundaggressiv hund och en annan hund plötsligt dyker upp på ett alldeles för nära håll så skulle i alla fall jag hellre välja att sätta köttbullen i näsan och undvika ett totalt misslyckande än att ta ett jättesteg tillbaka i min träning. Så om en muta fungerar i den situationen, så tycker jag man ska använda den,

Det kan säkert finnas fler situationer då användandet av mutor är väl berättigat! Skriv gärna en kommentar om du har fler exempel!

Avslutningsvis
Vi måste förstå känslan av att muta sin hund som många har när de börjar med arbeta uteslutande (eller så gott som uteslutande) med positiv förstärkning. När vi förstår och accepterar att det är så många upplever det så kan vi också förbereda oss och ha en bra genomgång så att vi kan skapa en förståelse för hunden och för våra metoder.

Jag tror att en genomgång av begreppen ihop med grundläggande inlärningspsykologi är ett alldeles ypperligt sätt att inleda en grundläggande vardagslydnadskurs på. Jag får alltid många positiva kommentarer kring mina teoriavsnitt och många gånger känner mina deltagare att de fått en helt annan syn på hundträning (eller i alla fall står det så i kursutvärderingarna  ). Därför hoppas jag att jag genom att dela med mig av mina erfarenheter kan ge inspiration och idéer till andra kursledare!

Hundar och fyrverkerier

Nu är det snart nyår och det är många hundars stora fasa. Min egen bryr sig inte det minsta – hon kikar lite i fönstret, men föredrar att sova så sent på kvällen. Men hon är nog snarare undantaget än en del av regeln. Jag har den senaste veckan sett många inlägg både på Facebook och i olika forum från upprörda och oroliga hundägare. ”Varför smäller folk så mycket?”,  ”Kan de inte respektera och känna empati med våra djur?”,  ”Vad ska jag göra med min stackars hund på nyår?”,  ”De där ljudskivorna fungerar nog inte – min har i alla fall inte blivit bättre…”, ”Det är ljudvågorna som hunden är rädd för – så att träna med skiva hjälper inte”. Ja, spekulationerna är och har varit många. Att folk skjuter raketer kommer vi inte att kunna ändra på inom det snaraste, så låt oss istället fokusera på det vi kan påverka – nämligen våra hundars rädslor.

Jag drog mig till minnes en artikel jag läst av David Ryan, som är en en helt fantastisk peron, vars hemsida jag besöker ofta för att läsa artiklar och få inspiration. David innehar titeln CAAB – Certified Clinical Animal Behaviourist och har arbetat med polishundar i många, många år. Idag tar han emot hundar med beteendeproblem enbart på remiss från veterinärer. Läs gärna mer om honom här: http://www.dog-secrets.co.uk/about-david/

Efter att ha varit i kontakt med David så har jag fått tillåtelse att direkt och fritt översätta hans artikel om hundar och fyrverkerier. Jag tänkte att eftersom jag tycker den är så fantastiskt bra, så kan säkert fler ha glädje av den. Den hjälper oss att förstå vad och varför och också hur vi kan tackla problemet. Läs artikeln i sin helhet – annars kanske du inte förstår varför lösningen ser ut som den gör. Att arbeta med rädslor är aldrig lätt, det tar tid och det finns väldigt, väldigt sällan någon ”quick fix” (bortsett från att inte utsätta hunden för det den är rädd för). Det är ofta en väldigt lång process.

Om någon av er som läser denna blogg har problem och vill ha rådgivning och hjälp med din hunds fyrverkerirädslor – så hör av dig till mig på info@jyckelycka.se

Gott Nytt År på er alla!

Så, nedan artikel är alltså fritt och direkt översatt från David Ryan’s artikel ”Dogs and Fireworks”, 2009-10-09, http://www.dog-secrets.co.uk/dogs-and-fireworks/ :

Nu är det återigen den tiden på året då många djur lider till följd av fyrverkerirädslor. Rädslor kan vara komplexa och de är viktigt att skräddarsy beteendeterapin efter varje individs egna förutsättningar och behov. Det finns dock en del saker som man som hundägare kan ändra på som kommer att vara till gagn även för de riktigt ljudkänsliga hundarna. Hemligheten består i  av att iaktta och se hur din hund påverkas.

Varför så rädd?
För att förstå vad som händer med hundar som är rädda för fyrverkerier måste vi först undersöka varför de är rädda.

För det första, vissa hundar är mer genetiskt benägna att drabbas av ångest och rädslor än andra. De är genetiskt mindre trygga än andra och kan ha en benägenhet att förvärva en specifik rädsla som t ex  ljudrädslor.

För det andra är rädslan för kraftiga smällar och åtföljandet av ljusblixtar ett normalt adaptivt beteende hos hundar. Alla arter har sin egen version av rädsla för det okända och vi är alla förprogrammerade att vara rädda för någonting som inte känner igen i vår miljö.

Rädsla för fyrverkerier är ett normalt beteende för en hund. Beteendet tjänar till att stimulera ett försvar för att få hunden att ta sig ifrån det hotande ljudet och blinkandet.

Rädda för vad?
För att förstå hur man kan arbeta med den här rädslan, måste vi titta på exakt vad det är hundar är rädda för, utifrån deras synvinkel.

Första gången en hund blir skrämd av en särskild stimulus går deras sinnen på högvarv. De får en ökad medvetenhet om allt runt omkring dem eftersom deras sympatiska autonoma nervsystem försätter kroppen i högsta alarmberedskap och förebereder dem på ”flykt eller kamp”-försvar. På grund av denna extrema vaksamhet som nu råder, så är de också brutalt medvetna allt som förknippas med rädsla och kan generalisera rädslan till att gälla dem också.

En hund i det här tillståndet som utsätts för fyrverkerier kommer att inkludera alla sensoriska aspekter i sin generaliserade rädsla. Så även om ljudet är den mest relevanta delen av det fruktade stimuluset, så kommer hundens rädsla att inkludera andra delar av ett sammansatt stimulus, inklusive blinkningarna, doften och ljudvibrationsvågen som går genom marken. Var och en av de här delarna i det sammansatta stimuluset bidrar till den rädsla hunden upplever. Det kan också vara så att din hund har plockat upp andra aspekter som inte nödvändigtvis är kopplade till fyrverkerier, till exempel den plats där den först hörde dem.

Problemet
Hundar har tre grundläggande strategier för att hantera rädsla: gömma sig, fly eller slåss (Jyckelycka anm: man brukar hänvisa till flight, fight, freeze och fool around, här nämns enbart fight och flight). Men man kan inte bekämpa fyrverkeriljuden genom att bita dem! Hemmet är den säkraste platsen man kan vara på och dessutom finns det ingenstans att fly, och även om man gömmer sig, så kan man fortfarande höra ljuden!

När fyrverkerierna skrämmer din hund sådär, så tänk på att den inte vet när nästa smäll kommer och att den inte har någon möjlighet att hantera rädslan som den orsakar. Den kan vare sig förutse den, kontrollera den, eller fly undan den!

Det här blir en stor källa till oro för många hundar, vilket resulterar i symptom som sträcker sig ifrån depression, genom panikattacker, till aggression. Hundar som fruktar fyrverkerier kan också generalisera sin rädsla till andra ljud och blir överkänslig mot allmänt buller och i värsta fall bli fobiska.

Detta minskar såklart deras livskvalitet och orskar också svår stress för ägarna.

Lösningen
Det finns två delar i lösningen. Den första är att ha en strategi på plats så att din hund är bättre utrustad att klara när fyrverkerierna skjuts, och den andra är att placera ”fyrverkerier” inom ramen för saker som är normalt i miljön, så att de inte längre orsakar rädsla . Kom ihåg att vi alltid har att göra med ett sammansatt stimulus, vilket kan skilja sig från hund till hund – var och en har plockat upp de enskilda delarna är mest relevant för dem.

 Första delen – Minska ångesten

En månad innan fyrverkerisäsongen startar:

• Även om endast en veterinär kan ge råd om läkemedelsstöd,  så tyder den senaste forskningen på att även om föreskrivna läkemedel lindrar några av symptomen av rädsla, så lindras inte själva rädslan. Följden blir att vi tror att vi hjälpt hunden, men medan hunden ser mer avslappnad, så känner den samma oro inuti som tidigare. Det finns läkemedel som kan hjälpa, men rådgör alltid med din veterinär.
• Installera en Dog Appeasing Pheromone (DAP) diffusor minst två veckor före den första fyrverkerier. DAP har visat sig ha allmän ångestminskande effekt på hundar.
• Gör ett mysigt ”krypin”. Många hundar har redan en favoritplats, till exempel under en säng, dit de går för att komma undan. Antingen anpassar man ett befintligt krypin eller så bygger man med hjälp av t ex en robust kartong. Den bör vara helt inkapslad bortsett från entrén och precis lagom stor för din hund att stå upp och vända på sig
  • Placera hundens krypin i mitten av huset – bort från ytterväggar och fönster.
  • Försök att göra den så ljud- och ljusisolerad som möjligt genom draperingar filtar över den.
  • Placera kuddar och filtar på golvet för att dämpa vibrationer som orsakas av högljudda smällar.
  • Lägg fler filtar inuti så att din hund kan gräva i dem.
  • Ta något plagg av dina otvättade kläder (inuti t ex ett örngott) – det har en lugnande doft i sig
  • Täck för fönster med tunga gardiner / persienner för att hålla ute ljus och ljud
  • Placera DAP diffusorn så nära hundens krypin som möjligt. Koppla in den och lämna den på.
  • Mata din hund från och med nu inne i krypinnet. Ge alla ben, tuggsaker och andra godsaker därinne.
  • Ta med din hund dit regelbundet och belöna med godis när den går hela vägen in.
  • Göm godis där inne för att uppmuntra din hund att gå dit på egen hand.
  • Fyll Konger med smaskiga saker och ge dem till din hund när de går till sitt krypin.
  • Frestas aldrig att stänga in din hund i sitt krypin – de skall VILJA vara där, inte TVINGAS till det

 På själva nyårsafton (eller annan dag för fyrverkerier):

• Ta din hund ut på promenad för ordentlig rastning innan fyrverkerierna börjar.
• Servera en måltid med många kolhydrater och lite protein, en timme innan fyrverkerierna (såvida de inte lider av stressrelaterad diarré, då är detta inte en bra idé).
• Sätt på lite musik med tung bas – inte för högt, men tillräckligt högt för att dölja de mer avlägsna smällarna.
• Ta din hund till sitt krypin och ge tuggben, fyllda Kongar och annat som hunden kanske vill ha. Vatten ska alltid finnas tillgängligt. Oroa dig inte om maten förblir orörd – vissa hundar är så stressade att de inte kan äta.

 När fyrverkerierna startar:

Vad du INTE ska göra:
•  Kela, beröm eller mys med din hund om den visar ångest – de kan se detta som ett godkännande och fortsätta med sitt ängsliga beteende.
• Skälla på din hund – detta kommer bara att göra den ännu mer orolig.

Vad du ska göra:
• Ta din hund till sitt krypin.
• Ignorera alla oroliga beteenden. De måste lära sig att hantera det på egen hand – beroende av människor hjälper inte.
• Ignorera ljuden – föregå med gott exempel.
• Belöna varje avslappnat beteende med klappar, en massage, eller mat och godis.
• Lek om din hund kan – om det finns en annan, mer avslappnad, hund, lek med den och hoppas att den andra hunden till slut vill och vågar vara med.

 Andra delen – Desensibilisering och motbetingning av fyrverkeriljud

Processerna för desensibilisering och motbetingning används för att hjälpa hundar med specifika rädslor som t ex den för fyrverkerier. En av orsakerna till att hundar blir rädda för fyrverkerier är att de endast sker under en så kort period varje år. De har inte tid att förstå att ljudet inte gör dem något ont innan det slutar, bara för att återkomma igen nästa år. Om fyrverkeriljuden pågått under hela året, skulle hundarna så småningom kunna förstå att de faktiskt inte gör någon skada. Det skulle bli en normal del av deras omgivning.

Innan du börjar det här programmet för desensibilisering och motbetingning, måste de strategier som beskrivs i del ett vara på plats för att din hund ska klara av om det uppstår oförutsedda fyrverkeriljud (som t ex en granne som oväntat har en fest).

Desensibilisering
Det här handlar om att införa det fruktade stimuluset med en intensitet som är otillräcklig för att orsaka en rädslereaktion. Det betyder att vi måste ha fyrverkeriljud mycket tyst, så din hund bara märker det, men inte reagerar. Först behöver vi en inspelning av fyrverkeriljud. Spela på den lägsta volym, eventuellt i ett annat rum om din spelares volym inte går tillräckligt lågt.

Om din hund visar en rädslereaktion, spelar vi för högt och vi gör problemet värre. Tanken är att det ska bli oviktiga bakgrundsljud. Spela bara CD: n när det är någon i huset, så att du kan övervaka din hunds reaktion, men ju oftare den spelas, desto snabbare kan du och din hund göra framsteg.

Långsamt, under de kommande månaderna, ökar du volymen en aning varje vecka, men aldrig tillräckligt högt för din hund att bli orolig för det. Om det finns någon form av rädslereaktion, sluta omedelbart och minska volymen tillbaka ca två veckor.

Motbetingning
Idag associerar din hund fyrverkeriljud med rädsla. Rädslan är villkorat till fyrverkeriljud. Idén om motbetingning är att associera fyrverkeriljud med en annan känsla, som dessutom är oförenlig med rädsla.

För att göra detta, vrid upp volymen något när din hund äter. Att äta är oförenligt med rädsla, så om vi kan justera volymen så att din hund kan höra ljuden, men ändå vill äta, kommer fyrverkeriljuden att bli betingade till den angenäma känslan av att äta istället för rädsla.

Likaså, höj volymen en aning när du leker med din hund. Vi vill att ljudet ska betyda att nu ska vi ha en kul stund, så det bör vara högt nog för att din hund ska höra det och sedan leker ni hundens favoritlek. Om din hund inte gillar att leka, spara lite favoritgodis (något väldigt speciellt, inte bara vanlig mat) för den tid då inspelningen höjs.

Liksom under desensibiliseringen, öka volymen lite i taget, var noga med att aldrig orsaka en rädslereaktion. Höjningarna ska vara så små att din hund är inte ens medveten om att det händer.

Framsteg
När din hund kan hantera inspelningen på vad vi skulle kalla en normal volym, börja spela ljuden ur sammanhang, både ur ett desensibiliserings- och motbetingningsperspektiv. Börja t ex spela det vid mycket låg volym i bilen och spela det högre om din hund är glad och uppspelt över något.

Spela det vid slumpmässiga tidpunkter och volymer – kom ihåg att det aldrig skadar att sänka volymen då och då. Spela det ibland när hunden förväntar sig att ha kul. Gör ljudet till en pålitlig förutsägelse för positiva känslor.

Andra delar av det sammansatta stimuluset

Vibrationer:
Du kan desensibilisera och motbetinga vibrationerna som färdas genom marken genom att ta hunden på promenader i närheten av en väg som används av tunga fordon, eller en järnvägsstation. Om din hund blir nervös av tung trafik, stanna ibland och ge gott godis eller gå mot en plats som hunden älskar.

Blinkningar och ljus:
Släck lyset och använd dig av en ficklampa som du rör runt i rummet, samtidigt som du motbetingar med hjälp av godis och/eller lek. Om din hund är extremt rädd för ljuset, släck inte, utan gör det bara något mörkare i rummet och använd en liten ficklampa. När det går bra så kan du byta till en större ficklampa och mörklägga mer, dvs du arbetar med desensibilisering. Kom ihåg att arbeta med detta separat och vid andra tidpunkter än när ljudinspelningen spelas upp.

Dofter:
På samma sätt kan du desensibilisera och motbetinga din hund till doften av fyrverkerier genom att samla in en del av de använda pjäserna i en låda (se bara till att de är helt slut) och placera det nära hunden medan den äter.

Slutligen
Sätt samman all dessa enskilda delar av det sammansatta stimuluset, långsamt och försiktigt – vi vill fortfarande inte stimulera fram en rädslereaktion!

Ta fram de använda fyrverkerierna, vrida upp volymen på inspelningen, släck lyset och rör ficklampan runt i rummet. Detta är det närmaste vi kan komma att simulera en hel fyrverkeriupplevelse. Försök att göra detta regelbundet, så att din hund vänjer sig att vid att detta är en del av den vardagliga miljön – annars är vi tillbaka på ruta ett.

Detta program är extremt utdraget och de bästa resultaten ser man från ägare som genomför det med stor omsorg administrerar det minutiöst. Varje hund är individuell, men även i de enklaste fallen kommer framsteg att mätas i månader snarare än dagar.

Thorndike och konnektionismen

Vem var Edward L Thorndike och varför skriver jag om honom på den här bloggen som trots allt handlar om hundar och hundträning?

Jo, för att hans teori, konnektionismen, var bl a grunden till Skinners teori om operant betingning. Skinner har ju, som ni säkert vet, haft en oerhörd påverkan på vårt sätt att träna djur över lag och vi brukar alltid hänvisa till honom när vi talar om operant inlärning. Men han var inte först ut med det -för före honom fanns Thorndike (och Pavlov och Watson när det gäller andra delar av inlärningspsykologin, men dem skriver jag om en annan gång). Som ni ju numera vet, så är jag ju vetgirig och att bara höra hans namn och att han grundat effektlagen räcker inte för mig. Så såklart började jag gräva lite i vem Thorndike var och vad hans teori egentligen innehåller.

Edward Thorndike (1874-1949) var alltså en amerikansk psykolog, professor i psykologi och han arbetade på Harvarduniversitetet. I de texter jag hittar om honom beskrivs han  som pionjär inom pedagogik och psykologi och det vi idag kallar operant betingning. Thorndike tillämpade på flera olika sätt darwinistisk teori i sin pedagogik och psykologi.  Enligt Darwin’s teori om det naturliga utvalet, så experimenterar naturen med alla möjliga förändringar i celler, organ och beteenden. Det sker många försök (trials) och många misstag (errors) i detta slumpvisa, blinda experimenterande. Den här principen använde sig Thorndike av, när han förklarade djurs och människors inlärning.

Liksom andra forskare gjorde också Thorndike en del experiment. Han hade dock vare sig hundar eller råttor. Istället använde han sig av katter. Han hade sina katter i burar och utanför dessa låg det mat. I varje bur fanns det en ring med ett snöre som var kopplat till dörröppningen. Om katterna råkade (trial) sätta tassen i ringen, så öppnades grinden och de kunde komma åt maten. Thorndike observerade att med tiden satte katterna allt oftare och mer direkt tassen i rätt område och öppnade grinden. De hade genom ”trial and errror” lärt sig att dra i snöret för att komma ut och maten hade varit den förstärkande stimulus.

Thorndike kallade förvärvet av nya reaktionsmönster instrumentell inlärning (idag kallat operant inlärning) och formulerade följande lagar för att maximera den:

1.  Law of Effect (sv. effektlagen)

Detta är den mest kända av Thorndike’s lagar. Effektlagen säger att:

a)  nya reaktionsmönster etableras och förstärks om de har gynnsamma konsekvenser. Med andra ord – beteenden som lönar sig kommer att upprepas.
b) Reaktionsmönster försvagas om de har ogynnsamma konsekvenser. Dvs beteenden som inte lönar sig kommer att försvagas och så småningom släckas ut.

 I Thorndike’s experiment med katterna såg han att katterna lärde sig att det lönade sig att sätta tassen i ringen och dra i snöret – något de upprepade allt oftare. Samma sak ser vi hela tiden i vår hundträning. Vi vet t ex att om det lönar sig för hunden att gå fint vid sidan, så kommer den också att fortsätta göra det. 

 2.    Law of Readiness ()

Jag hittar inget bra svenskt begrepp för detta, så därför får ni nöja er med det engelska. Men denna lag säger att man bara lär sig när man är fysiskt och mentalt redo för det. Thorndike’s katter hade t ex inte lärt sig öppna burdörren om de inte varit hungriga eller om de fått mat inne i buren under tiden.

Denna lag bör vi använda oss av i träningen med våra hundar. De behöver vara avrastade, lite hungriga och inte ha för mycket störningar omkring sig. Om de precis fått mat och man inte riktigt hunnit rasta av dem, så är de helt enkelt inte mottagliga för att lära sig något.

 3.    Law of Exercise (sv. frekvenslagen)

Frekvenslagen säger att ”förknippningar mellan nervcentra i hjärnan förstärks genom upprepning av konnektionerna mellan sinnesintryck och handlingar”. Dvs vi lär oss genom att upprepa övningarna och ju mer vi övar desto bättre kommer vi att kunna det. Frekvenslagen säger också att när vi slutar öva så kommer konnektionerna att försvagas – dvs när vi slutar öva, så blir vi också allt sämre på det.  Thorndike uttryckte det som en vidareutveckling på de två teserna i effektlagen:

a) Stimulus-respons kopplingar som upprepas förstärks
b) Stimulus-respons kopplingar som inte används försvagas 

 Att vi måste öva, belöna och se till att hundarna är förberedda för ett träningspass har alltså vetenskaplig grund och är inte något vi bara ”har på känn”. Det finns ytterligare forskning kring detta. Som sagt fortsatte ju Skinner att forska kring instrumentell inlärning och tog det hela till en annan nivå och döpte om det. Men jag tycker att faktiskt att Thorndike förtjänar att lyftas fram och det skadar inte att visa att det faktiskt finns forskning bakom det vi idag tycker är ”sunt förnuft”.

Jag är en människa som tror på vetenskapen – jag tror på Darwin och jag litar på läkare, kemister och andra kunniga människor. Jag tror på det som vetenskapligt bevisats och därmed tror jag också på de resultat som Thorndike, Pavlov, Skinner och andra forskare inom inlärningspsykologi och pedagogik kan presentera. Därför utgår jag också ifrån deras resultat i min träning. Självklart med min egen etik och moral som ramverk!

Så, sammanfattningsvis säger Thorndike till oss: Träna när din hund faktiskt är mottaglig för det! Din hund kommer att göra det du övar på och det som åtföljs av en positiv konsekvens.  För konsekvenser driver beteenden!

Eller som Kathy Sdao uttryckte det:

 Consequences drive behaviour. You don’t have to believe it – it’s still true! You don’t have to believe in gravity either – it’s still there! There is still people who don’t believe the world is round, you know.

Jag tycker det säger allt!

Referenser:
http://www.indiana.edu
http://www.psykologiguiden.se
http://www.britannica.com/
http://www.simplypsychology.org
http://www.instructionaldesign.org

Traditionell hundträning på frammarsch igen

På Kathy Sdao’s seminarium i München november 2011 träffade jag massor av spännande människor. Det var oerhört duktiga tränare där och det var en upplevelse bara att lyssna på och utbyta tankar och idéer med dem. Seminariet som sådant var helt fantastiskt och Kathy Sdao är en helt underbar föredragshållare. Så det finns massor av underlag till blogginlägg . Jag tänkte dock börja med att skriva ner de tankar som tog form efter ett samtal jag hade med en av deltagarna på seminariet.

Tyvärr minns jag inte hennes namn, men hon bor i Tyskland och arbetar heltid med hundar och hundträning. Under ett av våra samtal sade hon att hon tragiskt nog ser att de traditionella metoderna är på väg tillbaka i Tyskland. Jag blev såklart nyfiken på det och undrade om hon såg någon orsak till det. Hon menade att folk alltför ofta upplever att de provat de mjuka metoderna och helt enkelt inte tycker att det fungerar!

Tro mig, jag blev oerhört fundersam och lite provocerad av hennes uttalande. Vaddå – skulle folk tycka att det inte fungerade med våra metoder? Vad menade hon egentligen? Så vetgirig och nyfiken som jag är, så frågade jag henne hur hon menade. Svaret hon kom med var egentligen väldigt logiskt.

Det finns så många tränare som säger att de tränar med positiva och mjuka metoder, men som i själva verket jobbar med mutor! Mutor kan i och för sig vara positivt – det är i alla fall sannerligen inget som hunden upplever som obehagligt. Men ger det resultat? Nej! Hunden lär sig inte att gå fint om den bara följer köttbullen i handen! Den är inte ens medveten om vad den gör – för den bara följer den goda doften.

Egentligen är kanske inte problemet att mutor används i början av inlärningen, utan att man aldrig slutar använda sig av dem. När man som hundägare som verkligen inte vill rycka och slita i sin hund gått ett par kurser på en s k ”mjuk och modern” hundskola för att lära sin hund gå fint i koppel och det ändå inte fungerar i vardagen – vad tror ni då slutsatsen blir? När hundägaren måste gå med en köttbulle i näven hela promenaden runt för att hunden inte ska dra? Jo, självklart ger de upp på den s k ”köttbullelydnaden” och går tillbaka till den traditionella skolan – även om det inte känns rätt i själ och hjärta.

För visst funkar ofta den traditionella skolan! Vi ska inte påstå något annat. Men den är tar inte hänsyn till och är inte anpassad efter de senaste forskningsresultaten och bygger alltför ofta på att hunden ska undvika smärtor, obehag och rädslor. Dvs man får en hund som går ordentligt på koppelpromenaden för att slippa bli ryckt i, skrikt på eller knipt. Det är ingen lycklig och trygg hund de får. Men vad gör man som hundägare om man redan provat den s k positiva träningssättet flera gånger men inte ser något resultat?

Jag ser en oerhörd fara i den här situationen! Om det här nu innebär en tillbakagång i träningsmetoder i Tyskland så är det en risk att vi kommer att få se samma utveckling i Sverige så småningom. Vi som står upp för den positiva träningsformen måste kraftsamla och se till att våra kursdeltagare eller de vi ger privatträning faktiskt ser resultat. För de har hjärtat på rätta stället – det har de visat bara genom att söka sig till någon som säger att de tränar med positiva träningsmetoder.

Bakgrunden till den här situationen är jag helt övertygad beror på att det finns ett helt gäng med instruktörer som gått ifrån traditionell träning till de s k mjuka och positiva träningsmetoderna utan att ha någon som helst kunskap om hur de ska göra. De har inte själva förstått och kanske inte heller lyckats i sin egen träning. Samtidigt förstår de och vet att de gamla metoderna med ryck i koppel, skrik och övrigt inte är vettiga. Vad gör de då? Jo, de handlar efter bästa förmåga och slänger sig med begrepp som ”positiv förstärkning”, ”belöning” och ”betingning” utan att ha en aning om vad de innebär. Ungefär på samma sätt som ”ledarskap”, ”dominans” och ”prägling” används av gemene man utan betänkligheter kring vad de egentligen betyder.

Jag är inte ensam och definitivt inte först med att få den här insikten. Emily Larlham (Kikopup, för er som känner till henne via det namnet) såg det här långt innan jag ens funderade på det. Hon såg att begreppen blandades ihop och användes kors och tvärs utan att ta hänsyn till vad de egentligen betyder, vilket lett till en urholkning och missförståelse av dem. Hon tog då intiativet och skapade ett helt nytt begrepp: Progressiv förstärkningsträning.

Ni kan läsa hela manifestet på Emily Larlshams hemsida: www.dogmantics.com. En kollega och kurskamrat till mig, Rasmus Andersson (R+ Hundskola, http://rplushundskola.wordpress.com/) har gjort en översättning av det och det hittar ni här: http://www.dogmantics.com/Manifesto_Translations/Swedish.html

Sammanfattningsvis innebär Progressiv Förstärkningsträning:

1)       Att träna genom att förstärka önskade beteenden så de upprepas i framtiden och förhindra att oönskade beteenden förstärks.

2)       Att avbryta och förhindra oönskade beteenden utan fysisk bestraffning eller hot och samtidigt belöna ett alternativt beteende (att träna in ett önskat beteende som ersätter det oönskade).

3)       Att ta hundens känslor och stressnivåer i beaktande.

4)       Att socialisera och miljöträna hunden för att klara av omgivningen på bästa sätt.

5)       Att använda en markör i träningen

6)       Att använda sig av etiska, effektiva och respektfulla träningsmetoder baserade på den senaste forskningen

När jag läst igenom manifestet tycker jag att det ligger väldigt nära min egen uppfattning om träning och träningsmetoder. Det enda jag tydligt skulle vilja tillägga är att man i minsta möjliga mån använder sig av lockning (däribland den s k mutan) och att man istället jobbar med att forma och fånga de beteenden som man eftersträvar. Så kanske är det dags att använda sig av denna nya term och om ni gör det: se då för guds skull till att använda den rätt!

Å till sist det viktigaste av allt: oavsett om du vill använda den nya termen eller någon gammal – se till att dina kursdeltagare och privatträningskunder uppnår resultat! För annars kan det vara så att du istället bidrar till en återväxt av den traditionella hundträningen! Vet du inte hur du ska göra så be om hjälp. Vi får inte tappa mark nu! Vi är en uppsjö med instruktörer och hundtränare som kan hjälpas åt i kampen för mer humana och etiska träningsmetoder! Låt oss tillsammans stå upp för dessa och visa att de fungerar och att det är det mest effektiva sättet att träna hund – precis som vetenskapen säger!